Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. I ljusan låga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 AUGUST STRINDBERG
Fredag.
Klockan är en i/4 över 8 - jag kan ej sova mer
- Kan Ni förlåta mig för i går? Har jag
förolämpat Er systers hem? Att jag skulle bära mig
så fånigt åt. Mina krafter voro så slitna - min
kropp var sjuk. O! nu med - så sjuk - lidandets
mått var rågat, det måste flöda över. - Att jag
svimmade! Jag rår ej för det! Vad hon var snäll Er
lilla syster - inom hennes lilla lugna bröst ha visst
aldrig sådana stormar rasat. - Huru skulle jag vägra
henne då hon så vänligt smekte mig - lade sitt
lilla huvud intill mig och bad: »Anförtro mig, du
kan lita på mig.» - Kunde jag motstå att öppna
mitt hjärta för en varelse som så frivilligt gjorde sig
till min vän - eller är min kärlek en så stor synd
att det orenade henne att höra det? - Jag svarade
henne: »Anna! jag älskar din bror!» - »Ack, det
anade jag nog - men vet du, jag tror allt att Johan
älskar dig också, var inte ledsen.» - Huru naivt
älskligt var ej detta svar - hon trodde jag grät för
det jag fruktade att ej äga din kärlek - vad hon är
tör ett älskligt barn! Min Gud!! Min Gud!!!
Hon lovade komma till mig i dag på
förmiddagen. - O! neka henne det ej. - Behöver jag då
ej en vän att trygga mig till - hon är ju din syster.
- Varför sade du att jag ej mer fick komma till
henne - då både hon och han badö därom. -
Hycklade d e också som alla andra människor - kan
han kyssa en kvinnas hand då han föraktar henne.
- Förlåt att jag fäste mig vid den omständigheten
- men det var i den stunden för mig en fläkt av
hopp, ett bevis att han ej utstötte fridstörerskan från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
