Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Män av ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 149
som stor inför dig - men du är ändå mycket större
- och kan du utfundera något som kan göra mig
värdig dig, så gör det i Guds namn på det jag
åtminstone inte evigt må behöva stå som ett nöt inför
mig själv.
Då vi lämnade Alhambra nämnde jag för dig att
jag ämnade besöka Anna i morgon förmiddag kl. 2
(jag hade lovat heijne det, vi skola ut och gå och
byta notor). Vad ditt »jaså» sårade mig i den
stunden, det innebar en hel följd av förebråelser och
förakt för min svaghet - så tycktes mig - och
ynkligt var det ju ock, min vackra föresats att vara nog
stark att ej se dig före onsdagen - den glömde jag i
den stunden och fastän, tro mig, jag älskar ditt arbete
och ej vill rycka dig därifrån, var det mig
oemotståndligt att ej få fresta dig - ty en skymt av dig
är för mig - du vet nog huru mycket. - Tro mig
jag skall älska min rival, ty hon skall göra dig stor
inför dig själv, inför mig, inför människor och Gud.
Ditt arbete är mig heligt - men min längtan är
ibland ändå så stark att du måste förlåta mig, när
jag synes dig jämmerligt svag.
Au revoir min älskade om onsdag, jag skall bjuda
till så gott jag kan med mitt göra - jag arbetar ju
inför dig - då måste det gå. - Nu litar jag på
dig och på mig själv.
Din.
Vad jag skrivit här har jag menat ärligt - jag
är besynnerlig ibland - en gåta som ej kan lösa sig
själv, men som hoppas och tror och vet sig få stanna
i sin tydares kärlek även om han ej alltid kommer
rätt underfund med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
