Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Män av ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 167
så brinnande i går kväll och jag drömde om dig -
och blommande rönnar och syrener under en klar
solig himmel någonstans nere i Södern!
O, jag lever nu igen, ty jag har någon att leva
för; det var detta jag behövde, jag kan icke leva
endast för mig själv! Jag skall hämnas alla dina
oförrätter, jag skall föra Er, kvinnors talan! Tro på mig;
så länge du är ensam, övergiven, förbisedd, skall jag
älska dig så högt någon kvinna kan fordra - kanske
när du blir stor eller lycklig och icke mer behöver
mig, att mina känslor skola kunna bli andra, då du
också blivit en annan; men nu är jag din; i nöd och
sorg har du mig närmast, i lust och glädje kanske
jag är dig fjärran, ty glädjen var aldrig min vän!
Jag älskar dig, ty jag älskar din sorg, som är min
gamla beprövade vän; därför tro på mig i mörka
stunder! En sak blott fruktar jag; när jag tror eller
anar att du lider, då lider jag så, så jag1 har svårt att
arbeta. Hela mitt huvud är endast upptaget av en
tanke - dig!
Vad skola vi göra!
Är du omgiven av skurkar så krossar jag dem
och min första uppgift blir att röva dig! Är det så de
vilja! Tror du att Gustav och din mor ingått något
hemligt förbund: tror du att Gustavs släktingar narrat
honom att begå en låghet för att rädda sig och sitt
namn som jär deras!
Är det så? Hota honom med att fly hans hus men
icke landet! Tror du han vill ha dig kvar? Vad
spinner gubben för saker? Jag tror att Gustav spelar falskt
spel med din mor för att undandraga henne och dig
allt! Jag vet icke vad jag skall tro - det är
kolmörker runtom oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
