Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 213
det tycks ljusna nu - men skärseld har det då varit
- således omöjligt att göra någon nytta - och de
dagar (de äro två) som nu återstå, dem skall jag roa
mig på. - Nu är jag glad igen och ger fan alla
sorger. - Du älskar ju mig? icke så? - och jag
älskar dig! - tror du det nu då? - Tosing! -
Min egen älskling - jag är så trött och måste
ännu sanda Gustav några förståndiga ord. - Lova mig
att ej mer fortsätta de där barnsligheterna - och låt
honom ha sina älsklingar i fred. - Han håller nog
av mig som en vän, fast han är kär i henne och hans
kärlek gör jag ju ej anspråk på. -
Farväl med dig min skatt, vi ses snart - och jag
hoppas att även om du skulle riskera två gummors
sura trappminer, så trotsar du det för att skåda mitt
fagra anlete le mot dig och njuta mina brinnande
läppars kyssar. - Det var fasligt dumpoetiskt!
Jag kan icke var$ allvarsam i dag. -
Gud skydde dig älskade och giv e dig
sin frid. - Du slutes snart i en varm famn av
Din Egen.
En stor skön puss! -
Alla brev ha kommit rnig till hända! - God natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
