Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180 T HAVSBANDET
eller betydde de intet, och då är åtminstone den ena
parten otillräknelig.
- Ja, hon är otillräknelig, men Axel skall väl
veta, att en kvinna är ett barn, ända tills hon blir
mor. Kom nu, min vän, och lek med barnet, annars
väljer hon andra leksaker, som kunna vara farligare!
- Ja, men, käraste, jag kan inte leka hela dagen
utan att bli trött; och jag tror inte Maria heller är
så road av att bli behandlad som en barnunge.
- Jo, det är hon, bara inte det ser så ut! Ack,
vilket barn Axel är i de här affärerna!
Återigen en artighet, som från en annan än en
svärmor varit en förolämpning! Och när hon nu
tog hans hand för att leda honom ut, kände han allt
motstånd upphöra. Hon hade genom att lämna hans
argument obesvarade fört frågan ut från
resonemanget; hon hade blåst på härvan i stället för att
reda den; smekt hans tvivel till rö och strukit bort
oron samt med sin atmosfär av kvinna, sina
moders-maner fått honom att nedlägga sin vilja till personlig
frihet.
Och sedan han bytt rock, följde han lydigt,
nästan med välbehag den alltjämt jollrande gumman
ner för trappan för att fortsätta leken och påtaga
bojorna.
Men nedkommen i förstugan möttes han av
predikanten, som överlämnade ett brev med
lantbruksakademiens stämpel.
Intendenten bröt sigillet på stället, stoppade
brevet i fickan, och glad såsom om han fått något,
ett samtalsämne, en åskledare, skyndade han att
meddela nyheten åt kammarrådinnan, som väntade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
