Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIONDE KAPITLET 187
Men likasom hon genom vanan ätit sig in i hans
själ, kunde hon endast på samma väg gnagas ut igen;
och det tomrum, han skulle lämna hos henne, måste
först fyllas av en annan. Av honom, vars själ tycktes
ha satt henne i brand vid första sammanträffandet.
Längre hann han ej, förrän det knackade.
Det var predikanten, som med många ursäkter
trädde in och med någon förlägenhet sökte
fram-krysta, vad han hade att förkunna.
- Har nu intendenten, började han, märkt något
likasom att folket här är mindre samvetsgranna.
- Det märkte jag genast, svarade intendenten.
Vad är det nu, som hänt?
- Joo, si arbetarne på kapellet säger, att det
kommit bort bräder, så att det inte räcker till att
få det färdigt.
- Det förvånar mig inte, men vad kan jag göra
åt det?
- Jo si, intendenten var ju med och skaffade
ihop, vad som skulle vara!
- Det var då det! Nu har jag ångrat det, sedan
jag sett, att era predikningar dragit folket från arbetet
och indirekt gjort dem till tjuvar.
- Det kan man väl inte direkt säga...
- Nej, därför sa jag indirekt också! Men vill
ni ha pengar, så vänd er till annan person. Säg mig
en sak: vem är den nya assistenten här?
- Jo, han liar varit sjökadett, sägs det förstås,
och nu ska han lära på fiske, efter som hans far är
rik, sägs det, förstås.
Intendenten hade satt sig vid fönstret, när
samtalet började, och åsåg, huru fröken Maria och
assistenten kastat varpa. Han hade även sett, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
