- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
8

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Första kapitlet. Carlsson går in i tjänsten och befinnes vara en spelfågel.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medan Carlsson tittade efter hålen, hade Clara knuffat
undan honom och tagit roret, och med årorna lyckades
Lotten få ekan opp i vinden igen, så att nu strök
det ner åt Aspösund med god gång.

Carlsson var en liten fyrkantig värmländing med
blå ögon och näsa krokig som en syskonhake. Livlig,
lekfull och nyfiken var han, men sjöaffärerna förstod
han inte alls, och han var också kallad ut till
Hemsö för att ta hand om åker och kreatur, som
ingen annan ville ta befattning med, sedan gubben
Flod gått ur livet och änkan satt ensam vid gården.

Men när Carlsson nu ville börja pumpa flickorna
om ställningar och förhållanden, så fick han riktiga
skärkarlssvar:

– Ja si, det vet jag inte! Ja si, det kan jag
inte säga! Ja si, det vet jag rakt inte.

Så dem blev han inte klok på!

Ekan plaskade fram mellan holmar och skär,
medan alfågeln gackade bakom kobbarne och orren
spelade inne i granskogen; det gick över fjärdar och
strömmar tills mörkret föll och stjärnorna tågade opp.
Då bar det av ut på stora vattnet, där Huvudskärsfyren
blinkade. Och ibland strök man förbi en
ruskprick, ibland ett vitt sjömärke, som såg ut som
ett spöke; än lyste kvarliggande snödrivor som lärft
på bleke, än döko skötvakare upp ur det svarta
vattnet och skrapade mot kölen, när ekan gick över
dem; en yrvaken trut skrämdes upp från sin kobbe
och tutade liv i tärnor och måsar, som gjorde larm,
värre än hin håle, och längst ut, där stjärnorna gingo
ner i sjön, syntes ett rött och ett grönt öga av en
stor ångare, som släpade fram en lång rad runda
ljus, utsläppta genom salongsventilerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free