Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Första kapitlet. Carlsson går in i tjänsten och befinnes vara en spelfågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ställt stövlarna mitt på golvet, så att de röda
saffianskilarna skulle synas utåt. Det var tyst i
stugan och endast Rundqvist hördes snörfla bort vid
spisen. Carlsson låg vaken och tänkte på framtiden;
som en spik satt gummans ord i huvet, om att
han skulle vara liksom förmer än de andra och att
han skulle sätta gårdsbruket på fötter. Omkring
den spiken värkte och bulnade det, och det var som
han skulle ha fått en växt i huvet. Han låg och
tänkte på mahognychiffonjén och sonens röda hår
och misstänksamma ögon. Han såg sig gå med en
stor knippa nycklar på en stålring och skramla med
dem i byxlommen, och så kommer någon och ber
om pengar, och så lyfter han på förskinnet, skakar
på högra benet, sticker ner handen i fickan och
känner nycklarne mot låret; och så plockar han på
knippan, som när man reder drev, och när han fått
fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker
han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret
i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga
med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som
en bössmynning och över andra ändan av pipan ser
han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som
om han ville försvara sitt guld.
Det gick i köksdörren och Carlsson röcks upp
ur sin halvslummer. Mitt på golvet, dit månrutorna
flyttat sig, stodo två vitklädda kroppar, som snart
dykte ner i en säng, vilken knarkade ett väldigt
tag som en båt mot en rankig brygga, och så levde
det i lakan och fnissades, tills det blev tyst.
– God natt, små flickor, hördes Rundqvists
slocknande röst. Dröm om mig, så är ni snälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
