Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det råka att åd lade sig för bösspipan; alltid var det
något, och ofta något annat än man väntat. För
övrigt ansågs ännu jakten, sedan den som
förmånsrätt kommit ner från de övre klasserna, såsom något
förnämare och katigare än att gå efter plogen eller
dyngkärran, och detta satt så djupt i folket, att man
icke kunde få vilken dräng som helst att köra ett par
oxar, antingen nu också därför att oxen var »ändrad»
eller därför att hästen sedan gammalt var hållen i
vidskeplig aktning.
En annan sten i vägen var Rundqvist.
Egentligen en gammal filur, som på sitt sätt sökt
återerövra det jordiska paradiset, befriat från tungt
arbete och väl försett med långa middagslurar och långa
supar, hade han dels genom föregiven kunskap om
förborgade ting, dels genom ett antaget sätt att
»raljera» bort allt allvarsamt, i synnerhet det grövre
arbetet, dels även i nödfall genom låtsad andlig
svaghet och kroppsliga krämpor förstått ådraga sig sina
likars medlidande, i synnerhet om detsamma yttrade
sig i en kopp kaffe med brännvin eller ett halvt
skålpund snus. Sålunda förstod han att snöppa får
och gälla grisar, ansåg sig kunna leta brunnar med
slagruta och få abborn att gå på nät; botade
varjehanda lättare krämpor på andra, men behöll sina för
sig själv; spådde vackert väder vid nytändning, när
det regnat en halv månad, och offrade andras slantar
under en stor sten vid sjöstranden, när strömmingen
skulle komma. Men han kunde även en mängd
dåligheter, påstod han, såsom att få skärvgräs i
grannens åker, sätta kor på sin, göra trollskott och dylikt,
vilket kringspann hans person med en viss fruktan,
så att man gärna ville ha honom till vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
