Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om midsommarafton anlände de väntade
guldfiskarne. Det var herrn, frun, en sextonårig dotter
och en sexårs son, samt två pigor. Herrn var violinist
i hovkapellet och i goda omständigheter samt en
fridens man, vid ingången av fyrtiotalet. Han var
tysk född och hade litet svårt att förstå öborna,
varför han inskränkte sig till att nicka bifall och
säga »skön» till allt vad som sades, varför han hastigt
vann rykte såsom varande en mycket snäll herre.
Frun var ett ordentligt fruntimmer, som vårdade sitt
hus och sina barn och genom ett värdigt uppförande
visste sätta sig i lydnad hos pigorna, utan att
behöva riva ner oväder eller gripa till mutsystemet.
Carlsson, såsom varande den minst blyge och
den mest talföre, tog genast hand om främlingarna,
helst han tyckte sig likasom ha en förmånsrätt, efter
som han skaffat dit dem, och ingen av de andra
hade den tilltagsenheten eller sällskapsgåvan att göra
honom platsen stridig. Men stadsbornas ankomst till
ön underlät icke att utöva sitt inflytande på
urinnevånarnes sinnen och seder i gemen. Att dagligen
se helgdagsklädda människor, som höllo söndag var
dag, spatserade, rodde utan mål, fiskade utan att ta
vara på fisken, badade, musicerade, fördrevo tiden,
som om inga bekymmer, intet arbete funnes till i
världen, detta väckte till en början ingen avund,
endast förundran över att livet kunde dana sig så,
beundran över mänskor, som förmådde ställa sin
tillvaro så angenämt, så lugnt, så rent och fint framför
allt, utan att man kunde säga att de gjort andra
orätt eller plundrat fattiga. Oförmärkt och sakta
började Hemsöborna gå i stilla drömmar, kasta långa
förstulna blickar uppåt storstugan; sågo de en ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
