Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock grep i flykten och återsände tillkrusade och
skönt bemålade. Men den sköna, som fann behag
i kampen, anmodade Norman spänta litet stickor.
Innan den lycklige hann gå omkring till grindhålet,
hade Carlsson redan klivit över det vassa staketet,
dragit sin fällkniv och utsett ett torrt granträ, som
han späntade; lade inom ett par minuter stickorna
i vedbärarn, tog alltsammans på lillfingret och bar
rätt in i köket, dit Ida följde, och där blev han
stående vid dörrposten, där han spände rygg, så
att ingen kunde komma varken ut eller in. Och
Norman, som icke lyckades hitta på något ärende,
slog först några lovar omkring vedbacken,
mjältsjukt begrundande den oförskämdes lätta framfärd i
livet, tills han fann för gott avtåga och på
brunnskaret ge luft åt sin klagan i en schottisch, som han
bälgade fram ur dragharmonikan.
De veka tonerna från klaverets blecktungor
trängde dock genom den tjocka aftonluften, förbi
dörrposteringen och nådde barmhärtighetens tron vid
köksspisen, ty Ida erinrade sig nu, att hon måste gå
till brunnen efter dricksvatten åt professorn. Och
Carlsson följde med, denna gång dock något osäker
i kampen på ett fält, där han var alldeles
främmande. För att förinta verkan av det trolska »locket»
tog han Idas kopparflaska och viskade ömma ljud,
i så smäktande och välljudande skala han kunde,
liksom om han ville sätta ord till den förföriska
musiken och neddraga solot till ett underordnat
ackompanjemang, men just som de kommo till
brunnen, hördes mosters rop oppe från stugan. Hon
kallade på Carlsson, och i tonen hördes, att det var
något angeläget. Först blev denne ond och tänkte inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
