Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ouppmärksam, samt tuggade torrt fram några ord
utan klang och utan strängt sammanhang:
– Jaha, jaså, ja, slåttan i nästa vecka!
– Och då ville jag, fortfor gumman, att
Carlsson skulle om lördag ta Clara med sig och fara
sta och bjuda; för jag ville också, att Carlsson skulle
komma ut lite grann och se folk, och visa sig en
smula, för det är alltid gott.
– Ja, si om lördag kan jag inte, svarade
Carlsson tvärt, för då ska jag ju åt Dalarö för professorns.
– Nå, för en gång kunde ju Norman göra
skjutsen, invände gumman och vände ryggen åt
drängen för att slippa se hans min.
I detsamma hördes dragklaveret frampressa
några mjuka, av pauser avbrutna satser, som tycktes
avlägsna sig och förtona ute i sommarnatten, där
nattskärran redan spann på sin surrande rock.
Carlsson svettades dödsvetten, slog i sig
kaffebrännvinet, kände stenar på bröstet, töcken om huvet
och en allmän svaghet i nerverna.
– Det kan inte Norman, utstötte han; Norman
kan inte uträtta alla professorns affärder, och –
och – han är inte betrodd.
– Ja, men jag har frågat professorn, klippte
gumman av, och han sa, att han inte hade något om
lördag.
Det var förgjort för Carlsson; gumman hade
spänt honom som en mus, och nu fanns inte ett
hål att gå i mera.
Och han hade sina sinnen ute på flera håll,
så att han knappt kunde samla sig till ett motvärn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
