Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ohjälpliga undertag, och det steg en glöd upp på kinderna
och en brand i ögonen.
– Jag trodde det var slut mellan honom och
Ida, halvviskade den gamla.
– Nee vars, det är långt kvar ännu, svarade
Carlsson, som mycket väl kände, hur han halade
in sin rev och att något satt på kroken.
– Ska ni gifta er då?
– Måtte väl det, när tider blir; men jag ska
väl höra mig åt om någon kondischion först.
Det röck i den gamlas fårade ansikte och den
magra handen plockade och plockade som en
febersjuks på ett lakan.
– Han tänker gå ifrån oss då? vågade hon
fram med darrande, torkad stämma.
– Någon gång ska jag väl därhän, svarte
Carlsson, förr eller senare ska man ha sitt eget, och släpa
ut sig åt andra gör man inte gärna för inte.
Clara hade kommit fram med mjölgröten, och
Carlsson fick ett hastigt begär att skalkas med henne.
– Nå, Clara, är ni inte mörkrädda att ligga
ensamma i natt, när gossarne är borta? Kanske ni
vill att jag skall komma ner och hålla er sällskap?
– Å, det behövs inte alls! svarte Clara.
Det blev ett ögonblicks tystnad i köket. Man
hörde utifrån, hur stormen rusade genom skogen,
röck lövet av björkarne, skakade gärdsgårdarne,
riste flöjlar och takskägg. Ibland kom en vindstöt
tryckande genom skorsten och blåste eld och rök
ut ifrån spiskappan, så att Lotten fick hålla hand
för ögon och mun. Och när vinden ett ögonblick
höll undan, hörde man fjärden dunka mot östra
udden. Plötsligen gav rackan hals ute på backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
