Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå Herre Jessus, är det pastorn, som är ute
i detta hundväder! besvarade Carlsson aktningsfullt
sin själasörjares välkomstförbannelser. Men var är
ökan då!
– Det är sumpen, vet ja, och den har Robert
fått i hamn. Låt oss komma under tak bara, för
det blåser mitt igenom kroppen i denna afton. Så,
marsch på bara!
Carlsson gick före med lyktan och pastorn efter,
följd av rackan, som gjorde små kast in i buskarne
för att lukta efter en orre, som nyss lyftat och räddat
sig inåt mossen.
Gumman hade gått lyktskenet till mötes ut på
backen, och när hon kände igen pastorn, blev hon
glad och bad honom vara välkommen.
Han var på resa med fisk till stan och hade
fått stormen över sig, så att han måste ta i land
över natten; svor och bannade att han inte kunde
komma in i tid och bli av med sin fisk, nu då »alla
djävlar var ute och klådde efter vart levande liv
som gick i vatten».
Gumman ville föra honom in i stugan, men han
gick rakt in i köket och föredrog spiselden, där
han kunde bli torr. Värmen och ljuset tycktes
emellertid bekomma pastorn mindre väl, ty han
grinade illa med ögonen, som om han ville morgna
sig, under det han drog av sig de våta
smorläderstövlarna. Carlsson hjälpte honom under tiden av
med en gammal gröngrå bojkavaj, fordrad med
fårskinn, och snart satt prästen i en stortröja av ull
och i strumplästen framför bordshörnet, som
gumman röjt av och dukat med kaffegrejor.
Den, som icke känt pastor Nordström, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
