Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att ta in i vikarne och se om tiden gått opp i
de varma sandiga lågstränderna att bada som det
kallades, höll han rätt ut mellan kobbarne.
Morgonen var nu i slutet av juli bländande klar,
himlen var blåvit som skummad mjölk och öar,
holmar, skär, kobbar, stenar lågo så mjukt
smältande i vattnet, så att man icke kunde säga, om de
hörde till jorden eller himlen. På de närmaste inåt
land stodo granar och alar, och i uddarne lågo
skräckor, svärtor, prackor och måsar; längre ut syntes
bara martallar; och grisslor, tordmular, svarta,
papegojslika, svärmade fräckt omkring båten för att
vilseleda jägaren från de i bergsskrevorna gömda boen;
slutligen blevo skären lägre, naknare, och här ute
syntes endast en enstaka tall lämnad kvar för att
bära holken, i vilken ejdrar och skrak skattades
på ägg, eller en rönn, över vars krona ett moln
av mygg stod vajande för vinden. Därutanför låg
blanka havet, där labben höll sin rövarjakt i fejd
med tärnor, måsar och trutar och dit havsörnen syntes
styra sin tunga, dova flykt för att möjligen gripa
en liggande ådfågel. Dit ut till sista skäret styrde
nu Gusten, halvliggande vid rorkulten och med pipan i
munnen, låtande en ljum sydlig bris släpa sig; och
vid niotiden tog han i land på Norsten. Det var
en klippig liten ö om några tunnland med en
dalgång mitt i. Endast ett par rönnar stodo skalliga
mellan stenarne; eljes växte den praktfulla benveden
med sina eldröda bär i skrevorna, och dalgången
var betäckt med en tjock matta av ljung, kråkris
och hjortron, som nu tagit till att gulna; spridda
enbuskar lågo som platt-trampade utmed hällarne
och tycktes hålla sig fast med naglarna för att inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
