Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjätte kapitlet. Ändrade förhållanden och ändrade meningar; jordbruket går ner och gruvdriften blomstrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna hälsa på en granne, utan att få ett brev eller
en tidning; då ensamheten och snön låg tyngande över
sinnena och den korta dagen endast tillät obetydligt
med arbete, hade folket samlats i köket och Gusten
med dem. Elden brann i spisen och pojkarne sutto
och byggde på not; flickorna spunno och Rundqvist
satt och slöjdade spadskaft. Snön hade fallit hela
dagen och gick redan över fönsterrutorna, så att det
såg ut som ett likrum inne i köket, och varje kvart
måste en karl ut och skotta från dörren, så att man
inte skulle snöa in och inte kunna komma till
ladugården att mjölka och nattfodra.
Nu var det Gustens tur att gå och skotta; med
oljerocken och sydvästen över sin tröja och
uttermössa lagade han sig att komma ut; bände upp
farstudörren, mot vilken drivorna lagt sig och stod
ute på backen i yran. Luften var svart, snöflingorna
voro gråa som malar, stora som hönsfjädrar och
singlade ner oupphörligt, oupphörligt, lade sig tyst
på varandra, lätt först, tyngre sedan, packade sig
och växte. Det gick redan upp på stuguväggen ett
gott stycke och endast i fönsternas övre kant
skimrade ljusen inifrån igenom. Gusten såg, att det lyste
ifrån stugan, där han visste att modern och
Carlsson voro inne. En hastigt påkommen nyfikenhet
förledde honom att pilla ner den övre snön, så att han
fick ett kikhål, och stigande upp på drivan kunde han
titta in i rummet. Carlsson satt som vanligt framför
chiffonjéklaffen och hade ett stort papper framför sig,
ovantill tryckt med en stor blå stämpel, som såg ut
som ritningen på en riksbankssedel; med pennan
lyftad i högsta hugg syntes han tala för gumman,
som stod bredvid, färdig att lämna henne pennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
