Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordens egendomlighet, en korsning av skog,
småskog och äng, utgör kanske det täckaste man kan
se, då under en blandning av björk och barrträn
hasselbuskarne bilda lövsal över körvägen, vilken här
bär namnet drog. Det är stycken av en engelsk park
man spatserar igenom, tills man stöter på
strandklippan med dess granar och tallar på vitmossa och
därnedanför havsvikens sandupplag med tångbältet.
Skjuter en vik av fjärden längre in i land, är den
alltid skönt kantad med alar och rika vassbänkar.
Det är denna omväxling av dystert och leende,
av fattigt och rikt, av täckt och vilt, av inland och
havskust, som gör Sveriges östra skärgård så
fängslande. Och därtill kommer att de merendels steniga
stränderna hålla vattnet så rent, genomskinligt; och
även där sanden går ut i vattnet är den så tung och
så ren, att en badande icke behöver vämjas, som
han får göra vid franska nordkusten, där ett
havsbad är ett gyttjebad. Man saknar här det öppna
havets flesta obehag och äger upplandets flesta
fördelar, vilket ger ett företräde åt den östra skärgården
framför den uthuggna ödsliga västkusten.
Den vilda djurvärlden företer inga rovdjur av
oroande natur. Räven, lon och lekattorna äro de
grymmaste. Lysande jakttillfällen giver älgen, vilken
flyktat hitut och tagit ståndkvarter i de större öarnes
kärr och skogar. Grävlingen, haren, uttern och
skälarna släppa även till sina skinn, och harjakten
på Biskopsö är berömd. Av skogens fåglar äro orren
och tjädern mycket talrika, men kunna ej jagas av
infödingarne, vilka sakna hundar av det rätta slaget
och uteslutande ägna sig åt sjöfågelskyttet, helst med
bulvan (vette), varvid den strykande ejdern icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
