- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
195

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Sitt ner, Lundstedt! började patronen.

Den räddhågade ynglingen vågade icke sätta sig
genast, dels därför att det stridde mot sed, dels
därför att han fruktade en efterräkning på några
okända förseelser i bokföringen. Men patronens
lugna runda ansikte och välvilliga blickar erinrade
i denna stund om månans nyss, så att han fattade
mod, då husbonden åter tog till ordet:

– Lundstedt har varit en trogen tjänare och
har fört sin kladd ordentligt. Fortsätter han på
samma väg, skall det gå honom väl i livet, och det
är därtill jag önskar honom framgång, då han nu
går opp till Stockholm, där frestelserna äro större än
här nere i landsorten. Jag vill nu lämna Lundstedt
sin lön – det är trettitre riksdaler och sexton
skillingar banko – till vilka jag från egen hand vill
lägga tio riksdaler riksgäld såsom dusör för
Lundstedts visade redlighet och nit i affären. Se där!
Håll till godo och lycklig resa!

Lundstedt mottog med rörelse de stora vackra
gröna tiorna och tryckte patronens hand, viljande
säga något som ej kunde komma fram, medan
handelsmannen sakta sköt honom ut genom dörren.

– Det är bra, det är bra! Gå nu och säg
adjö åt frun och kamraterna, jag tror att Svärdsbron
har brått att komma hem.

Lundstedt gick ut och steg uppför den lilla
trätrappan, där han knackade på dörren till våningen,
och mottogs av frun med ett talgljus i handen.

– Kära hjärtans, är det Lundstedt – jag satt
och skala syltlök – och herre Gud, jag tror jag har
tårarne i ögonen än. Jaså, Lundstedt ska resa från
oss nu, och komma opp till Stockholm – där får

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free