Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällen och druckit ganska mycket, varför man bröt upp,
att gå till Solen och äta kväll. Man hade dukat av
och tagit in punsch samt stod just i färd med att
sjunga igen, då dörren till salen öppnades och in
trädde en gammal man, med böjd rygg, en påse i
gehäng på axeln och en tung käpp i handen.
– Ut! här ges ingenting, mottog honom
jungfrun, innan den gamle hunnit hälsa och framföra sin
fråga om Alrik Lundstedt träffades här.
När denne hörde sitt namn, steg han upp ur
sångkretsen och skred emot den gamle, dock utan
att öppna sina armar (vilket aldrig brukats på Rånö,
annars än mellan ståndspersoner), utan snarare med
ett slags förlägen långsamhet, och det slags bryderi
man erfar vid åsynen av mindre bemedlade
släktingar.
– Nu är jag här! hälsade den gamle, utan att
räcka handen. Kan du nu ge mig något att äta, för
jag har inte fått något ordentligt sedan jag kom ut
ifrån Kalmar.
– Kalmar? Vad har far gjort i Kalmar? sporde
Alrik med en nedslagen blick på den gamles dåliga
yttre.
– Herre Jesus, det är en lång historia, må jag
sitta först, svarade gubben.
Herr Lindbom, som åhört samtalet och i sitt
lättrörliga sinne gripits av ett så oväntat
sammanträffande mellan far och son, fattade tillfället att ge luft
åt det överskott av känslor, som icke hunnit strömma
ut i sång, och med en artig bugning nalkades han
den gamle, bjöd honom sin arm och talade:
– Detta är herr Lundstedt, hör jag; min
ungdomsväns köttslige fader, vår allas förträfflige väns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
