- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
247

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid hade uppträdet hos husfrun på ett
obehagligt sätt kommit störande in i hans drömliv.
Situationen i all sin betydelselöshet hade varit ett
upprepande av en annan situation, som djupt
ingripit i hans liv och nu genom sin påminnelse gav
full kroppslighet åt det, som skulle ha varit
bortdunstat som ånga. Hela stenkumlet av intryck han
kastat över liket ramlade och skelettet låg där,
huvudskålen låg där, spräckt av isbillen, och det
hjälpte inte söka leka bort det mer, att blanda bort
det med drömmarne, att spela bort, läsa bort det.
Han hade blivit väckt och kunde inte somna om.

ÅTTONDE KAPITLET.



Det hade slagit Alrik mest att den främmandes
ögon kunde ha samma uttryck, att hennes arm kunde
ha samma gest, när hon lade handen på hans knä,
och denna jämförelse spände sig som en tråd mellan
det förgångna och det närvarande, och allt som låg
emellan upphörde att finnas. Allting krympte ihop;
manualen på orgeln blev icke mer än en alnsbredd
som den var, stämmorna bara två, pipverket
rosslade och hostade, spegeln återgav icke mer än den
bondgranna kyrkan med allt dess skräp och liknade
på sin höjd attributkammaren på stora operan. Skolan
var icke mer befolkad av Läderstrumpan och
Spårfinnaren, utan där sutto skorviga och snoriga
fiskarungar; havsstranden var en soplår, molnen
vattenångor, som stodo beskrivna i Berlins naturlära.
Allting blev tungt, grått och trist, och besvärjaren, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free