Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
backe, och att hon kunde laga utmärkt mat, förstod
lanthushållning och älskade små barn.
När herr Lundstedt lyckats utfå postväskan och
med densamma vandrade över mon, var han mycket
tankfull och nertryckt, men det fanns en ljusglimt.
Visserligen sörjde han över att han icke kunde leka
mer, men den tryckande känslan av skuld över ett
brott, han deltagit i, var något minskad, sedan han
hört att andra också hade sina fläckar. Allihop,
löjtnanten, fröken, herrskapet, pastorn ägde sina
hemliga vrår, där de gömde lik, myllade ner dem med
ord, gömde dem under blomster, kransar, band, granna
påskrifter som de ruttna liken under gravkullarna,
vilka planterades, vattnades och klipptes var söndag.
Det skulle sålunda verkligen vara sant det som sades
varje gudstjänst, att vi äro alla syndare, i synd födda
och jämväl syndat i alla våra levnadsdagar? Det vore
sålunda icke något skönt, något gott i livet, utan
allt vore sken, vitlimning, påstrykning! Men om så
vore, varför skreko då människorna emot, när någon
ville tro Guds egna ord, att det icke fanns en ren,
att det icke fanns något kärnfriskt, något sunt?
Trodde de icke sina egna ord, när de läste
syndabekännelsen eller läto prästen stå där förskansad
innanför altarringen och säga det på deras vägnar,
medan de lågo tysta på sina ansikten och kanske
logo över, att de narrat honom säga det, som de
aldrig ville erkänna. Kanske det också var ett sätt
att leka, ett sätt att dölja. Och vore det icke det,
varför steg icke han fram, hon fram för Guds altare,
och med öppen panna sade högt, utan att le, jag
har stulit tre lod silver, jag har ljugit mig fri från
två års straffarbete, jag har haft olovligt umgänge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
