- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
263

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Min sommarpräst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världsåskådning i diktens lagom dimmiga bilder. Jag
ser hans halva ansikte som en vit fläck i
lampskenet, fallande snett ovanfrån, och hans ögon
brinna, lysa genom tobaksröken; jag tror att jag
har honom med mig ett gott stycke, längre än han
hade mig nyss; jag har magnetiserat honom genom
att sätta hans hjärna i mina rörelser, jag känner
en stund talarens rus, då han kan röra, leda sina
åhörare; jag har tagit honom ur hans mysticism med
min oklarhet, då jag visste att varje införande av
frågorna på det klara skulle väcka ekon i hans
apologetiska minnen; men jag tröttnar. Kan icke
längre undvika att torna på en av hans dosor, i
vilka apologetiken förvaras, det vill säga, en
samling motbevis mot alla förutsedda invändningar mot
kristendomen. Mycket rätt: jag rör oförvarandes vid
fjädern, locket öppnas, min makt är slut. Nu ler
han och säger:

– Det är väl ingen hemlighet för dig, att jag
är absolut motståndare till alla dina meningar.

Varpå vi gapskratta! Men ingen dispyt kommer
till stånd, inga resonemang, ty i samma ögonblick
vi skulle söka giva och taga skäl vore allt samtal
omöjligt. Vi ha helt enkelt suttit och sökt
magnetisera varandra, berusat oss själva och njutit, den
ena av den andras rus han framkallat, och vi ha
träffats för att njuta av varandras sällskap. Vi äro
fiender, men vi äro icke ovänner, och vi träffas igen
varje dag, lekande samma tankelekar, aldrig sårande
varann, aldrig törnande. Vi välja de sirligaste ord,
de längsta omskrivningar, de lenaste uttryck. Det
är som ett slags själarnes coitus. Men när
badgästerna anlända, lyfter jag och reser ut i skären.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free