Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Pastorns älg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnen till årets jaktkrönika, ty han såg rätt snopen
ut, medan offret slog sina sparkar i dödsrycket; men
när allt var lugnt, satte han till att ropa på gumman.
Men när han inte får svar genast; och han fruktar
att köttet skall förfaras, om inte bloden går av, tar
han opp sin fickkniv och karvar av halspulsådern,
som han sedan nyper om, efter att ha sett hur blodet
sprutade. Och så hojar han igen; och så måste han
släppa på ådern igen, som krullar sig som en mask
ini såret, för att se att inte blodet levrat sig.
Så kommer då frun äntligen med kniven och
ämbaret:
– Sicken en du! säger pastorn med låtsad
likgiltighet.
– Själva pesen, tror jag! Och så snar du
var sen!
– Och såg du på de andra då?
Å jestandes, de kom som själva dragonerna
på gärdet, men de gick till sjöss, så nu är all
avund försvunnen.
Och så tar frun till kniven; och ämbaret fylls
med rödaste blod, som skummar som mjöd, medan
pastorn med uppkavlade armar bökar inne i halsen
på det rykande djuret, som sednare foras hem av
lejfolk och föranleder en mängd kaffehalvor och ett
kalasande på njurar och kojor, lever och lungor,
som varar i åtta dagar.
Det var sista året det gick så.
Nu sitter pastorn på förstukvisten den tionde
augusti och kratsar sin bössa, medan prästfrun
plockar spritärter i täppan.
Då knarrar det på sandgången och barons
skogvaktare från Stora Sätra kommer uppmarscherande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
