Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Vidskepelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Inte har jag tagit några ägg, inte! flinade
nidingen.
Och i det samma small en örfil, som när man
slår en uppblåst kryddbopåse mellan händerna, ett
skott rent av, för den straffande handen hade fällt
sig in över örats kavitet, så att man ville vänta
sig se hjärnkalotten lyftas och ögonen krypa ut.
Kalle förde sin högra hand först till örat som
om han känt efter om huvet satt kvar, därpå, och
med gnistrande ögon, lyfte han den i höjd mot den
lågväxta kvinnans ansikte, för att klämma till. Men
armen stannade tvekande i gesten och i nästa
ögonblick flögo alla männen upp från bänken och
uslingen låg på golvet med näsan i en blodpöl.
– Slår du en kvinna, skrek bond själv, alldeles
vit, mera av fruktan än fasa för ett helgerån.
– Ser du nu, din lort, att jag kunde klå dig!
bröt madamen lös, troende att hon varit den
starkare, och med den avskjutna trätoffeln klappade hon
om den övermannade, medan karlarne höllo honom
i svångremmen.
Och när avbasningen var slut, röcks lymmeln
opp, och efter ett sista hagel av orrar om öronen
och med en stövel i ändan kom han ut genom
dörren.
Kalle syntes aldrig mer på ön, som var befriad
från sin drake.
Han skämdes över att ha fått stryk av en kvinna,
som var honom underlägsen, men han ville icke
tillskriva henne annan överlägsenhet i bataljen än den
att han inte fick slå igen.
– Annars skulle hon fått se på! menade han.
Och varför han inte fick, det visste inte fan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
