Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Uppsyningsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormklyvare sticka fram om en udde som en kolossal
näsa den där vädrade efter beslag; gick man på
land, kunde man få se den ölsupsfärgade masten
sticka opp över talltopparne, eller den rundgattade
aktern slinka undan i albuskarne; gingo flickorna
ut på ön att mjölka och sågo en tretungad flagg med
krönt T på gaffeln skjuta fram om en bergknalle,
så visste de att det var uppsyningsman; och kommo
gubbarne en morgon tidigt ner till sumpkistan, så
kunde jakten ligga där och röka ur kabysspipan,
och då visste man att det vankades något. För i
samma stund sjöstövlarne hördes mot strandens
stenar, stack uppsyningsmannens utblåsta ansikte
upp ur kajutan och efter några hälsningsord om
väder- och vindförhållanden, anmodades de
tillstädeskommande gå ombord, och snart sutto de på
britsarne å ömse sidor om byråklaffen och hade supar
framför sig.
De första fem åren hade uppsyningsmannen
seglat sitt distrikt, full av hänförelse och med
förhoppningar att de tämligen höga tullsatserna skulle
locka några företagsamma själar till smuggleriaffärer,
men så kom den välsignade frihandeln med
Gripenstedt och då blev det dåliga tider.
– Varför smugglar ni inte, era djävlar! hördes
uppsyningsmannen förebrå sina fiskare vid klaffen
i kajutan.
– Det lönar sig inte!
– Lönar det inte?
Och uppsyningsman tog fram tulltaxan och läste
högt för andäktiga åhörare. Men det var verkligen
ingen lockande affär, ty den högsta satsen var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
