Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaccus och Maro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLACCUS OCH MARO 85
fängelse - komiskt nog anklagad för att vara
bestucken av samme macedonier. Det var lögn
naturligtvis! Denne patriot, som offrade sig för
fäderneslandets räddning, som trodde sig föra gudarnas talan,
måste taga giftet, och föll kämpande mot gudarna!
Vestigia terrent!
Under detta samspråk hade solen sjunkit, och
nu i skymningen syntes eldar tändas ute på yEgina,
på Salamis, vid Phaleros, i Piraeus och slutligen på
Akropolis. Sorlet från staden ökades, och steg till ett
enda ofantligt glädjeskrik. Folk syntes komma på
vägen, medförande kvinnor, barn, somliga gående,
andra åkande och ridande.
Den gode Agathon, värdshusvärden, hade
vaknat och gått ut på landsvägen för att spörja om
orsaken till villervallan.
De båda studenterna hade stigit upp på
vinkällarens tak för att speja, men anande fara för
främlingarna som de voro, och skrämda av de
stigande ropen, gingo de ner och gömde sig i
presshuset.
Slutligen hördes Agathons stämma:
- Caesar är mördad! Död åt romarna! Frihet
åt Hellas!
Detta var nyheten.
Vinskänkens trädgård fylldes med folk, vinet flöt
och jubelrop skållade, omväxlande med glåpord över
de förbitågande romarne, som flydde från staden
norrut för att uppnå Macedoniens gräns.
Maro och Flaccus utstodo en svår pers dolda
i vinpressens kar, från vilket bakhåll de erforo hela
nyheten med biomständigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
