Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaccus och Maro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLACCUS OCH MARO 91
den förhärjar den andra. Redlighet och trohet mot
eder belönas aldrig, lika litet som godheten eller
rättvisan. O nej, den som övar synd och bryter lag,
den får äran. Skurkarna bedraga ädla människor
och begå mened utan tvekan; avunden förföljer
människorna, dessa olycksaliga med deras vidriga röster
och fasliga ansikten, som glädjas åt det onda och
den skada, de kunna göra.
- Ja, så sade Hesiodus för tusen år sen, och
jag må bekänna att det är sig likt, men :vad kan man
göra åt det?
- Ja, det är sig likt! Cicero blev mördad, och
jag vore benägen följa Catos exempel, som gick i
döden för att undgå synden. Jag sjunker, Flaccus,
nedåt i lögn och hyckleri; men jag vill inte ned, jag
vill uppåt... Jag har lovsjungit Augustus och hans
son Marcellus, men jag tror icke på dem längre, ty
de äro icke framtiden! Därför skall ^Eneis brännas!
- Du oroar mig, Maro! - Men vad tror du på?
- Jag tror på sibyllan, som förutsagt att
järnåldern skall ta slut och guldåldern komma igen...
- Du har sjungit det där i den fjärde
eklogen-minns jag... Har du feber?
- Jag tror jag har det... Minns du, nej, våra
fäder minnas när Capitolium brann och därvid de
sibyllinska böckerna. Men nu hava nya böcker
kommit från Alexandria, och i dem har man läst att en
ny tideräkning snart skall börja; att Rom skall förgås,
men byggas upp igen, och att en guldålder...
Här tystnade siaren.
- Förlåt, Flaccus, men jag är sjuk, och skall
rida hem innan Campagnans dimmor stiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
