Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilddjuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDDJURET 115
- Döda mig icke! Jag är en fattig stenhuggare
som gått vilse. Säg mig bara vägen ut, om till höger
eller vänster.
- Känner du mig? frågade Alexander.
- Alexander! svarade kejsaren.
- Som du ville bränna upp! Det är jag!
- Nåd! Döda mig icke!
- Stig upp, Caesar! Ditt liv står i Guds hand.
- Får jag nåd?
- Du skall få en vägvisare!
- Säg bara höger eller vänster, så hjälper jag
mig själv, sen!
- Håll till vänster!
- Om du ljuger?
- Det kan jag inte; ser du, det är skillnaden!
- Varför ljuger du inte? Det skulle jag göra.
- Håll till vänster!
Kejsaren övertygades och gick. Men efter några
steg stannade han och vände sig om:
- Tvi vare er, slavar! Nu hjälper jag mig själv!
Det var en fasans åsknatt när Nero åtföljd av
gossen Sporus och några slavar, anlände till sin
fri-givnes, Phaons lantgård. Phaon vågade icke ta emot
sin kejsare, utan rådde honom dölja sig i en lergrop;
men Caesar ville icke gå in i jorden; utan, när han
hörde förföljare komma, sprang han ut i en damm
och blev stående i vattnet. Därifrån hörde han de
förbigående, som sökte honom, förtälja att han var
dömd att piskas ihjäl. Efter någon tvekan stötte han
dolken i sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
