Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOSTATA 141
Efter att ha tänt rökelse på altaret, utgöt han
skålen med vinet över tjurens huvud, stack kniven
i strupen och vred om densamma.
En fasa gick igenom hopen, som dock stannade
fastnaglad på platsen.
Men när blodet stänkte omkring och kejsaren
öppnade den skälvande djurkroppen för att anställa
forskningar i dess inälvor, då höjdes ett rop, som
blev tjut, och alla flydde.
- Apostata! hördes nu för första gången.
Det var nederlaget, och när de lösta djuren
lämnades av sina väktare, togo de till flykten, genom
stadens gator.
Kejsaren med blodad vit dräkt fick gå ensam
hem till palatset, under det både kristna och
hedningar visade honom sin avsky:
- Se slaktaren! ropades det.
- Apostata! Avfällingen!
- Dåren!
När Julianus kom hem, var han som förstenad,
men ännu innan han bytte kläder, satte han sig vid
sitt bord och skrev ett edikt mot de kristna. Däri
förbjöd han dem att studera och besitta ämbeten i
statens tjänst.
Det var första steget.
På aftonen samma dag mottog han ett brev: det
var från kejsar Constantius i Bysanz, som icke
erkände hans utropande, .utan hotade att med en
samlad här möta honom i Gallien.
Detta var helt oväntat, och Julianus bröt upp
från Lutetia att med vapen i hand möta sin frände.
När han nu tågade österut föreföll det honom som om
han gick till döden. Men lyckan kastade ett lycko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
