Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 HISTORISKA MINIATYRER
Då inträder på skådeplatsen ett ändå nyare folk,
utan känd härkomst; och med dessa tycktes
Kanans-löftet, givet åt germanerna, vara återtaget, ty
hun-nerna sutto slutligen i Ungarn och togo skatt av alla
Europas .nationer; kring ett träslott med några
baracker vid floden Theiss samlades greker, romare,
bysantiner och allehanda germaner vid en tron, på
vilken satt en vilde, vilken liknade en köttklump.
År 453 skulle denne konung efter många öden
hålla ett av sina många bröllop, och han hade kallat
(ty en furste bjuder inte) stormän från hela Europa.
På hästar kommo de, från norr, söder, öster och
väster.
Men från väster, utmed Donaustranden, strax
nedanför dess krök vid nuvarande Gran, redo två
män i spetsen för en karavan. I flera dagar hade
de följt den gröna flodens ljuvliga stränder med dess
säv och alar och dess svärmar av änder och hägrar.
Nu skulle de lämna trädregionens svala skuggor och
vända österut mot saltstäppen som sträckte sig ända
till den gula Theiss.
Den ena av truppens ledare var romare och hette
Orestes, känd och berömd; den andre var rugier,
från östersjökusten och bar namnet Edeko, var furste
och hade tvungits följa Attila.
Litet hade de båda stormännen talat, ty de
misstrodde varandra, men komna ut på den vida stäppen,
som öppnade sig klar och ljus lik en havsyta, syntes
de själva klarna upp och lämna all misstro:
- Varför reser du till bröllopet ? frågade Orestes.
- Därför att jag icke törs utebli! svarade Edeko.
- Alldeles som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
