Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTILA 153
Orestes och Edeko undersökte med ögonen
väggar och tak, utan att kunna se var underverket skulle
ske, ty dessa barnsliga och baksluga människor
brukade roa gästen med överraskningar och skämtsamma
upptåg.
Plötsligen reste sig hela församlingen upp.
Fondväggens bonad hade dragits undan, och på en estrad
satt en liten obetydlig man, ensam med ett bord
framför sig och en liggsoffa bredvid. På bordet stod
en träbägare.
Han satt alldeles orörlig, icke ens rörande på
ögonlocken.
Bredvid och nedanför stod hans minister, greken
Onegesius, vilken höll sina blickar oavlåtligt fastade
på härskaren, som tycktes kunna tala till honom
genom ögonen.
Ministern gav ett tecken, och gästerna satte sig.
Attila blev som han var, med benen i kors, och
högra handen på bordet. Han hälsade icke,
besvarade icke hälsningar.
- Han ser oss inte! Han visar sig bara! viskade
Orestes.
- Han ser nog!
Onegesius fick en befallning från härskarens
öga; lyfte sin stav; en skald trädde fram, med ett
instrument liknande en harpa och en trumma
tillsammans. Sedan han slagit strängarna och trumskinnet,
började han recitera. Det var en sång om alla
Attilas bedrifter starkt färglagda, och den skulle ha
förefallit ändlös, om icke församlingen fallit in i
refrängen och beledsagat skriken med slag i borden
av sina korta svärd. Skalden skildrade nederlaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
