Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänarnas tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 HISTORISKA MINIATYRER
Abboten, en femtiåring, gick fram och åter i en
täckt lövstig och varje gång han nådde södra ändan,
stannade han för att betrakta en vit marmorplatta,
rest vid sidan av andra marmorplattor. Det var hans
grav, bredvid redan jordade abboters; och på
marmorn stod hans namn och födelseår med plats för
dödsåret.
- Ack Herre, huru länge vill du så platt förgäta
mig? suckade han, och vände så åter på sina spår.
Efter att ha gått så länge att det dagades, satte
han sig i en lövsal att skriva i en bok, han tog upp
ur fickan.
Bullret från den vaknande staden störde honom
icke, ingenting störde den femtioårige vithårige
mannen som varit uppe sedan klockan två utan att förtära
något. Kyrkklockor ringde och klämtade, kärror
skramlade, Tiberns brusande trängde igenom allt
buller. Men den gamle skrev alltjämt med sitt
rynkiga ansikte svagt belyst av morgonrodnaden.
Slutligen hördes steg på sandgången, och en
novis trädde in i lövsalen samt ställde en skål med
mjölk jämte ett bröd bredvid abboten. Denne röck till
som om han återvänt från ett fjärran, och röt åt
ynglingen:
- Låt mig vara i fred!
Novisen blev stående, förskrämd och bedrövad.
- En liten sångfågel som suttit i lövverket slog nu
en liten drill. Abboten tittade upp, ljusnade, kastade
en blick på mjölkskålen, som han girigt fattade att
föra till munnen; men när han märkte den unge
mannens bedrövade utseende, hejdade han sin arm.
- Förlåt min vrede, men jag var långt borta.
Till straff, åt mig själv, jför jag så här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
