Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänarnas tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 HISTORISKA MINIATYRER
Tibern hade fallit men lämnat efter sig ormar,
fiskar och grodor, vilka dogo och förpestade luften.
Folket hade flytt upp på kullarna, på Palatinus hade
man gjort ett sjukhus av en kyrka. Här gick
Andreasklostrets abbot omkring, gav dricka åt de sjuke,
talade tröst åt de döende.
- Vi frukten I döden, barn? Frukten hellre
livet, ty det är den sanna döden.
Han tycktes riktigt vara hemma här, visade ett
oförfärat strålande lynne, och han försökte läsa på
de dödas anleten »om de hade det bra på andra
sidan».
Döden ville icke åt honom. Ibland for han i
båt över till de andra kullarna och gick mitt ibland
sjuka och döende, så att folket började anse honom
som en odödlig, nedstigen för att trösta dem. De
äldre mindes honom såsom prefekt, vilken lett
stadens försvar mot gfoter, vandaler och longobarder,
och hans rykte började stiga över bräddarna.
Pesten rasade och de döendes antal ökades, så
att liken blevo obegravna. All handel avstannade
och bönderna upphörde att föra in livsmedel. Då
kom hungersnöden till.
Abboten i förra Andreasklostret, Gregor hette
han, förlorade modet och släppte alltsammans.
- Mot Gud kan jag icke kämpa, och är det
hans vilja, att Rom förgås, så är det gudlöst att
hindra det.
Mitt i eländet dog Pelagius II, Roms biskop eller
påven som han senare kallades. Och folket utropade
enhälligt abboten Gregor. Men han gjorde som Saul
och kejsar Julianus, han gick och gömde sig.
Ut ur staden flydde han, upp i Sabinerbergen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
