Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUSENÅRIGA RIKET 191
Huvudvärk varje morgon, skulder och skam, lite
fängelse då och dä!
- Nå, kejsarn sitter naken i en grotta nere vid
foten av Soracte...
- »Vides ut älta stat nive candida, Soracte!»
- »Medan vi talas vid, livet missundsamt flyr.
Njut av var dag! Misstro en kommande.»
- Och påven skall hålla midnattsmässan!’ Han
som inte tror på’t.
- Men han måste hålla god min och låtsas ...
- En vet jag som inte går i mässan denna
natt...
- Det är den sköna Stefania, Crescentius7
änka...
- Men vakar gör hon, som hämnden...
- Dessa teutoner, vad ha de i Rom att göra!
Jag önskade att värden i detta Gyllene hus stege upp
från de döda. Det var den siste romaren!
- En man var det, som icke klemade med sina
fiender! Han fruktade intet mellan himmel och jord,
inte ens åskan. Den slog ner en gång mitt i hans
gästabudssal, när han låg till bords. Vet ni vad han
sa? - Skål! sa han och lyfte sin bägare.
I detsamma föll en upphettad sten ned ifrån
valvet och kom elden att kasta gnistor. Men genom
det uppkomna hålet drog nattvinden in och virvlade
röken i ansiktet på gästerna, som först funno
äventyret lustigt, men snart nödgades lämna hålan.
- Låt oss gå ut och se på världens ända! skrek
en av ynglingarna.
Och tåget bildade sig av backanter och mänader,
med en fylld vinsäck i spetsen, flöjtspelarna därefter
och alla gästerna med bägare i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
