Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUSENÅRIGA RIKET 103
mot stengolvet. Då började uret slå: ett, två, tre,
fyra... Tolfte slaget slog ut, hade slagit ut, hade
efterljudit och följts av en ny dödstystnad.
Då vände sig Sylvester om, och med ett segerns
stolta leende sträckte han ut händerna till
välsignelsen. I detsamma ringde tornets alla klockor, glatt,
jublande och ifrån orgelns emporium skållade ett
chor av röster, ungas och gamlas, något osäkra i
början, men snart fastare och ljusare:
- Té Deum laudamus! ljöd, och församlingen
stämde in, men det dröjde innan de stelnade ryggarna
kunde räta ut sig, och de som avlidit av skräcken
blevo sedda liggande.
Sången var slut, och människorna föllo i
varandras armar, gråtande, skrattande som vansinniga,
givande fridskyssar.
Så slutade det första årtusendet efter Kristi
födelse.
I den lilla borgen Paterno invid Soracte hade
kejsaren tillbragt julveckorna och nyårsaftonen under
strängaste fastor och botövningar. Men när
nyårsdagen gått in och allt var oförändrat, drog han in
till Rom för att möta Silvester och ordna för
framtiden.
Den äldre vännen och läraren mottog kejsaren
med ett leende som icke missförstods; men ännu
behärskades monarken av sin skräck, att han icke
vågade bli vred.
- Vill du nu återvända till jorden, min son
och sköta dina världsliga bestyr? sade Silvester.
13. - Strindberg, Historiska miniatyrer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
