Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eremiten Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eremiten Peter.
Kristenheten hade vaknat till nytt liv efter den
stora och fruktade nyårsnatten 999. Hundra nya år
hade nästan gått ut, då en pilgrim trasig och barfota
vandrade ut från Caesarea i Palestina vid
Medelhavets strand; denna stad, från vilken Paulus
inskeppade sig till Rom medförande kristendomen, som
nu hade erövrat hela Europa men icke förmått behålla
hemlandet, löftets land, Kanan, där Kristus levat, lidit
och dött. Den »store bedragaren» hade senast ägt
Palestina, men när hans rike förfallit liksom allting
annat, hade ett alldeles nytt folk vuxit fram ur det
okända inre Asien, och nu sutto seldschukerna som
herrar i Syrien. De sista fatimiderna hade varit
ganska likgiltiga i trossaker, och den berömde Al
Asis, gift med en kristinna och själv otrogen, hade
gjort hustruns bröder till patriarker i Alexandria och
Jerusalem. Nu var allting ändrat sedan den förfärlige
Al Hakim förföljt både kristna och judar samt förstört
Uppståndelsens kyrka i Jerusalem. Och när
seldschuken Melikscha nu senast intagit den heliga staden,
såg det nästan hopplöst ut för de kristna, som
fortforo att vallfärda till den heliga graven.
Pilgrimen tog emellertid sin väg åt sydost, och
nu på vårens första dag såg han Sarons ljuvliga slätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
