Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eremiten Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EREMITEN PETER 203
Skandinavien ner till Herkules’ stöder. Kejsaren var
en söndringens ande, och arbetade endast för
Tyskland. Det slutade med Canossa, som I veten, då
kejsaren fick kyssa påvens fötter, och det var rätt
då, ty det andliga huvudet är huvudet högre än det
världsliga... Men det var icke slut med Canossa.
Herrens väldige kämpe, Gregorius, föll i synd såsom
konung David. Först inkallade han till hjälp
norrmannen Guiscard från Sicilien, vilken kom med ett
byke av turkar och hedningar, som plundrade och
satte eld på Rom. Det var skändligt av påven, som
nu flydde med hedningarna till Salerno - där fick
han sitt Canossa! Men han hade därjämte den
grymheten att resa Henriks söner mot fadren. Då dog
han i landsflykt, den store Gregorius, och Rom var
utplånat... Nåväl, Rom är icke mer, men Jerusalem
skall varda! Varda ånyo, stå upp ur gruset, bliva
kristenhetens huvudstad och världens härskarinna!
Patriarken hade åhört, och fastän han i början
hört med ett leende, blev han allvarlig mot slutet.
- Din tro är stor, min son, sade han. Men vem
vill sätta sig i spetsen, vem vill samla folk?
- Jag! svarade eremiten. Jag skall öppna Den
heliga graven, jag skall fördriva hedningarna och
jag skall låta kröna den första kristna konungen av
Jerusalem!
- Med två tomma händer?
- Med min bergfasta tro!
Det blev tyst.
- Säg något, patriark; försök att nedslå mitt
mod om du kan, pröva med invändningar, beröva
mig modet! Du kan inte! Därför går jag nu till
Rom och talar vid Urban II. Giv mig bara ett brev,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
