Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Old Merry England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLD MERRY ENGLAND 263
Nu hade processen pågått några år under
omväxlande opinioner för drottningen och för
konungen, ofta under medlidande med båda, då plötsligen
ryktet restes att pesten brutit ut. Det var icke längre
svarta döden eller böldpesten, utan att det var den
engelska svetten. Denna förut okända sjukdom hade
först brutit ut samma år Rosornas strid slutade vid
Bosworth, men höll sig så avgjort inom England att
den icke gick in i Skottland eller Irland, och den var
så fästad vid engelskt blod, att i Calais endast
engelsmän icke fransmän angrepos. Därefter hade sjukan
dykt opp två gånger och alltjämt hållande sig till
engelska nationen. Men nu kom hon igen, och slog
upp i London.
Konungen, som sagt att »ingen annan än Gud
kunde skilja honom från Anne», blev uppskrämd och
visste icke vad han skulle tänka, om det var en
varning eller en prövning.
Sjukan yttrade sig medelst svettning och
sömnlusta ; gav man efter för sömnsjukan kunde man vara
död på tre timmar. I London dogo borgare som
flugor; Thomas More förlorade sin dotter;
kardinalen, som kommit in för att presidera i
Hampton-Court, lät åter spänna för och flydde huvudstupa ut
ur staden. En av Anne’s damer angreps slutligen. Då
förlorade konungen all besinning, skickade Anne hem
till sin fader, och flydde själv, från ort till ort, från
Waltham till Hunsdon. Och så försonade han sig
med Katarina; bodde i ett torn, utan tjänare; lät
sätta upp sitt testamente och var beredd att dö.
Då kom underrättelsen att Anne var angripen av
sjukan. Konungen hade förlorat sina kammarherrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
