Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADVENT 21
GRANNEN.
Var trygg för det, ty hennes makt är slut.
Orättfärdighetens mått var rågat och rann över.
AMALIA.
Tror ni det! Men just i dag röck hon min
Adolf ifrån oss, och som ni ser, har hon förnedrat
mig och klätt mig till tjänstepiga för att jag skall göra
sysslorna i köket!
GRANNEN.
Tålamod!
AMALIA.
Ja, säg det! Att lida rättvist det förstår jag,
men utan skuld ...
GRANNEN.
Mitt goda barn: att lida rättvist, det göra
straff-fångarne, och det är ingen ära, men att få lida orätt,
det är en nåd och en prövning som den ståndaktige
hämtar gyllene frukter av.
AMALIA.
Ni talar så vackert att jag tycker sant allt vad
ni säger! - Tyst, där komma barnen; men jag
vill icke visa mig så här klädd!
De ställa sig så att de skymmas av en buske.
ERIK och THYRA
in; solkatten faller på barnen, o m växlanc.1 c.
ERIK.
Se solkatten!
THYRA.
Ä, den vackra solen! Men han hade ju gått och
lagt sig nyss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
