Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 VID HÖGRE RÄTT
LAGMANNEN krossad.
Aldrig slut!
Ser sig omkring.
Kommer aldrig solen ner här i detta fuktiga,
kalla rum?
DEN ANDRE.
Aldrig, ty de, som bo här, ha icke älskat solen.
LAGMANNEN.
Det är sant: jag har bannat solen. Får jag
bikta mig?
DEN ANDRE.
Nej! Du skall bära dina synder i dig tills de
svälla ut och kväva dig opp i halsen.
LAGMANSKAN faller på knä.
O!... tänk, jag kan icke bedja!
Reser sig. går orolig och vrider händerna.
DEN ANDRE.
Därför att det icke finns någon för dig att bedja
till!
LAGMANSKAN förvivlad.
Mina barn, sänd någon hit att han säger ett
ord till hopp och förlåtelse.
DEN ANDRE.
Nej, det kommer icke att ske. Dina barn ha
glömt dig och sitta nu och glädjas åt att du är
borta.
På bergväggen synes i ljusbild: Hemmet med Adolf.
Amalia. Erik. Thyra kring julgranen; i fonden Lek-kamraten.
LAGMANNEN.
De sitta vid julbordet och glädjas åt vår olycka?
Nej, det ljuger du! ty de voro bättre än vi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
