Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTT OCH BROTT 145
HENRIETTE.
Skuld eller icke skuld! Vad hör det hit? Och
vad är det? - Adolphe har skulden att han icke
förde oss tillsammans förr; han har begått brottet,
att ha berövat oss två veckors liv av sällhet, dem
han ej hade rätt till: jag är svartsjuk på honom på
dina vägnar; jag hatar honom, emedan han bedragit
dig på din älskarinna, jag skulle vilja stryka ut
honom ur de levandes tal med hans minne, utplåna
honom ur det förflutna, göra honom ogjord, ofödd!
MAURICE.
Nåväl, vi ska jorda honom under våra egna
minnen, vi ska risa ner honom i vilda skogen och
trava sten på kumlet, så att han aldrig skall titta
upp mer!
Lyfter sitt glas.
Vårt öde är beseglat. Ve oss! Vad vill nu
komma?
HENRIETTE.
Nu kommer en ny tideräkning! - Vad har du
där i paketet?
MAURICE.
Jag minns inte!
HENRIETTE
öppnar paketet och får fram en halsduk och ett par handskar.
Det var en ryslig halsduk! Den har väl kostat
femtio öre!
MAURICE rycker åt sig föremålen.
Rör icke!
HENRIETTE.
Det är från henne?
10. - Strindberg, Vid högre rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
