Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III: Vinkällaren; Trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BROTT OCH BROTT 171
någon ond avsikt, icke haft någon avsikt alls, utan
endast följt sitt hjärtas bud. Jag känner henne som
en god själ och som tål att ses i vitögat!
JEANNE.
Ert omdöme, Adolphe, i denna sak har stort
värde för mig, och jag tror er. Jag kan således
icke söka skulden till vad som skett annorstädes
än hos mig själv. Ja, det är mitt lättsinne, som nu
fått Sitt Straff. Hon gråter.
ABBÉN.
Inga orättvisa anklagelser emot er själv; jag
känner er och ert allvarliga sinnelag, varmed ni tog
moderskapet; och att ert kall icke hann helgas av
religionen och den borgerliga lagen är icke ert fel.
Nej, här stå vi inför något annat!
ADOLPHE.
Vad?
ABBÉN.
Ja, säg det!
HENRIETTE in, resklädd.
ADOLPHE
reser sig beslutsamt och går emot Henriette.
Du här?
HENRIETTE.
Ja, var är Maurice?
ADOLPHE.
Vet du... eller vet du inte?
HENRIETTE.
Jag vet alltsammans! Ursäkta, fru Catherine!
men jag var resfärdig och måste in här ett
ögonblick! Till Adolphe. Vern är den damen? - Ah i
Henriette och Jeanne fixera varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
