Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III: Vinkällaren; Trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 VID HÖGRE RÄTT
HENRIETTE.
Alldeles bestämt. Han lösgavs ur häktet på
grund av bristande bevisning redan i middags, men
ville icke visa sig ute förrän skymningen fallit!
ADOLPHE.
Arme man! - Vet du, att livet är mig hemskt
sedan i går.
HENRIETTE.
Och för mig då? Jag är rädd för att leva, törs
knappt andas, vågar knappt tänka sedan jag vet
att någon spionerar icke blott på mina ord, utan på
mina tankar!
ADOLPHE.
Det var således här ni satt om natten, då jag
ej kunde finna er!
HENRIETTE.
Ja, men tala icke om’et; jag vill dö av blygsel,
när jag tänker på det; Adolphe, du är av ett annat
och bättre stoff än jag och han...
ADOLPHE.
Schy - schy - schy...
HENRIETTE.
Jo, jo! Och vad som förmådde mig stanna? Jag
var lat, jag var trött; hans segerrus bedårade mig;
jag kan icke förklara det. Men hade du kommit,
skulle det aldrig ha skett! - Men i dag är du
den store, och han den lille, mindre än de minsta.
I går var han ägare av hundra tusen francs, och
i dag utfattig, då hans pjäs är inställd. Han kan
aldrig rentvås av opinionen, ty den dömer honom
för otrohetsbrott lika strängt som om han vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
