Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV: Korsvägen; »Väntsalen»; Korsvägen; Tingssalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BROTT OCH BROTT 193
de sista dagarnes lidanden gjort mig skarpsinnigare.
Kan du till exempel förklara varför icke kyparen på
Auberge des Adrets och hovmästaren på Paviljongen
kallats till förhöret att vittna?
HENRIETTE.
Nu först tänker jag på det; jo, jag vet varför!
- De hade intet att vittna, emedan de aldrig lyssnat!
MAURICE.
Men hur kunde kommissarien veta våra ord?
HENRIETTE.
Han visste dem icke, men han räknade ut dem;
han gissade, och gissade rätt; han hade kanske haft
ett liknande fall förut!
MAURICE.
Eller så här: han såg på oss vad vi sagt! Det
finns ju folk, som kunna läsa andras tankar. - Att
vi kallat den bedragne Adolphe för åsna fann han
helt naturligt, och det lär vara regel, med den nyansen
att han brukar kallas idioten; men efter som det
var tal om vagnen, triumfvagnen, så låg åsnan
närmare. Det är ju enkelt som att finna den fjärde,
när man känner tre.
HENRIETTE.
Tänk, att vi låtit lura oss så kapitalt!
MAURICE.
Det är därför, att man tror människor om gott;
det har man för det! Men ser du, bakom denna
kommissarie, som i parentes måtte vara en ryslig
skurk, anar jag någon annan!
13. - Strindberg, Vid högre rutt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
