Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första samlingen
- Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag vill inte ha tak, och jag vill inte bli
jordfäst.
Men han var mån om sina pängar, och var rädd
de aldrig skulle räcka, fastän haft ägde fullt opp.
Det sades att han grävde ner sina skatter här och där.
* *
*
En vår gick Vikar på härfärd åt Västerhavet och
det blev stillt; icke en fläkt på åtta dagar. Becket
rann i nåten, tågverket hängde, manskapet knotade.
Man offrade smycken, som kastades i havet; man
slaktade kreatur stora och små; men intet hjälpte.
Åtta dagar gingo åter, men vinden sov alltjämt. Då
förlorades tålamodet, och Vikar beslöt det yttersta.
Hän samlade allt folket på stranden och talade:
– Gudarne äro oss ogunstiga; oguldna brott
skola försonas, måste icke en dö för alla?
Alla svarade, dock efter betänkande, »ja, en måste
dö för alla».
– Låtom oss kasta lott! sade Vikar.
Stig skar kvistar av alarne, och samlade dem i
en hjälm, lika många kvistar som män där voro.
Vikar drog sist och fick den kortaste pinnen.
Då blev där tyst, och mörkt föll i sinnena. Vem
ville döda honom?
– Låtom oss sova en natt; dag ger råd! sade
Stig; och de gingo att sova.
Om natten, i drömmen, såsom han tyckte, blev
Stig tagen ur bädden; och en osynlig hand förde
honom utmed älven uppåt land. Han kom till ett
stort vattenfall, och i forsen låg en ö. Stig greps av
en mäktig längtan att komma över till denna ö. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0018.html
