Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alf stod och såg hur han dök som en karp; kom
han så upp, skakade sig och begärde mat.
Konungarne hade lämnat både mat och mjöd,
vört och öl, och nu blev gästabud.
Vid hornet sjöng Starkodd ett härligt drapa över
slaget, med alla dess skiften, och Alf hugfästade det.
Orden kommo som färger och det liknade ett
bildverk. Men när Starkodd råkade nämna Veborg, blev
han sorgsen och ville icke dricka mer.
Då tog Alf fram den ring som korpen hade fört
över, och Starkodd kände den.
– Honom skall du ha, sade han. Och som ett
minne och en vård, när jag nu skickar dig till
Uppsalakonungen, där du är stadd i tjänst.
Älf ville icke gå utan sin herre, men Starkodd
blev vid; han ville stanna här en tid och sörja ut.
Och så måtte Alf förtälja om draken med de sju
konungarne och all den ära man bevisat nordens
största kämpe.
Starkodd lyssnade, och gladdes en stund, men så
mulnade han.
– Ja, det är förbi nu! sade han.
Så skildes de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
