Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 141
övrigt, hela det här bordsällskapet förefaller mig som
schackpjäser på en bräda, det spelas, rockeras och
schackas, tro mig, jarlen har placerat varenda pjäs,
och det är icke för nöjes skull han satt mig bredvid er.
- Å kors, vad skall ni lura på mig då?
- Det får ni gissa! Men vet ni varför jarlen
har tagit dansken på hederplatsen?
- Är det giftermål, kan jag tänka?
- Det spörjs och det synes! Men vet ni att det
synes mest av det som icke syns. Saknar ni ingen
storman här i dag?
- Låt mig tänka!
- Konungamakarn är inte här!
- Ivar Jonsson Blå? Var är han?
- I Danmark!
- I friarärenden?
- Ni sade’t!
- Det var det ni skulle inbilla mig.
Biskopen skrattade.
Ärkebiskop Einar i Trondhjem hade fått en
ringare plats nedvid bordet, vilket retade honom.
Jarlen var visserligen nära släkt med norske konungen,
då dennes son Håkan var gift med Richissa, Birgers
dotter, men det var alltid skört förhållandet med
Norge, ömtåligt och lite förställt. Både Sverige och
Norge friade till Danmark, som ägde största
reputationen, alltsedan Knut den Store erövrat England
och fått sin dotter Gunhild gift med tyske kejsaren
Henrik III. Jarlen ville nog hålla frid med
norrmännen, och han hade vid dödsstraff förbjudit svenskarne
begagna öknamnet baggar, men han såg icke ogärna
att den högmodige Håkan den Gamle fick veta att
Sverres legitimitet varit omtvistad en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
