Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 143
- Ville han inte det heller då?
- Nej, han ville inte.
- Vad fånen i helvete vill han då? skrek lagman
Eskil mitt över bordet.
Ärkebiskop Einar korsade sig och försjönk i en
olycksbådande tystnad.
Gästabudet pågick i timmar och tre. Samtalen
fördes högljudda, men a vb rö tös då och då av musik.
Halvrusig syntes nog mången, men ingen gick under
bordet. Slutligen gavs trumpetsignal till uppbrott,
alla reste sig och efter en kort bön gick man ut i
trädgården.
Jarlen hade endast hunnit ut i förstugan, då en
bernhardiner stack honom ett litet papper i handen
så omärkligt som möjligt. Jarlen läste endast tre
bokstäver skrivna med runor: K^f eller uttytt, k, o, 1.
Han tänkte en stund och stavade: kol. Då förstod
han.
- Var finns biskopen? frågade han.
- I Helgeandshuset, där han ligger sjuk.
- Säg att jag besöker honom genast. - När
kom han?
- I förrgår, men sen dess har han sovit.
- Väl! Jag skall komma!
En halv timme senare satt jarlen nere i
Helge-andshuset vid biskop Kols sjuksäng.
- Varför ligger du här? frågade jarlen.
- Därför att jag är sjuk, och därför att min plats
är här.
- Har du icke frid än med ditt samvete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
