Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 HÖVDINGAMINNEN
- Min makt är icke slut! var allt vad jarlen
svarade, och så gick han själv.
Valdemar stod mitt på golvet med den skrämda
flickan i sin famn. Men så stark var fadrens
personliga makt att sonen genast blev försagd, när jarlen
tog hans arm och sade: låt oss gå!
Till flickan, som började gråta, väste han endast:
- Du skulle ha ris, du! som inlåter dig med en
annans trolovade!
Ute var nu månsken där fader och son gingo på
vallen, med strömfåran under, där båtar och skepp
foro med bloss för att fira den betydelsefulla dagen.
- Vet du icke att du är trolovad danska
prinsessan? började den vredgade jarlen.
- Men jag vill icke! svarade Valdemar.
- Vill du icke, så finnes andra som vilja!
Och den gamle ruskade ynglingen.
- Är jag konung eller icke? frågade denne.
- Du är väld konung, men det kan väljas om;
och vad värre är, det kan väljas ur en annan släkt
än vår! Vill du det? Eller vill du ha bror
Magnus till kronan?
Det ville ju Valdemar icke och han teg, men
jarlen fortsatte:
- Dina flickhistorier har jag icke blandat mig
in i; men från denna stund är det slut. Tänk på ditt
bröllop som förestår; prinsessan Sofia är
konungadotter, är ung, skön och av mäktig släkt. - Men nu
en annan sak: varför har du övergivit våra gäster?
- De voro så tråkiga! Och så talade de falskt,
så fort de kom från bordet. Där fanns icke en vän
till oss och vårt land.
- Du unga dåre; just därför hade jag bjudit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
