Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 HÖVDINGAMINNEN
- Det är båda, det är modren och barnet, det
är hemmet, det är det högsta, det bästa som vårt
usla liv kan bjuda...
- Det där förstår jag inte!
- Därför är du ingen människa heller, röt
prosten och reste sig; du är en skråpuk, en
liknelse, ett torrt skinn, och det är om dig den vise
Salomo talar när han kallar dig ett djur...
Biskopen hade dragit sig mot dörren, ty han
fruktade ett anfall, och i samma ögonblick prosten
fick fatt en stol för att kasta i huvet på sin
obarmhärtige domare, stod denne ute i gången och stängde
dörren i lås.
Han skyndade nerför trapporna, förföljd av det
rysliga bullret från den instängde.
Nere i refektoriet väntade honom ett bud från
jarlen, som anhöll om ett besök, nu genast
Det hade rustats till jul uppe i konungaborgen,
och många bjudningar voro utfärdade, men endast
till släktingar. Jarlen vågade icke bjuda andra, ty
hans bröllop hade väckt misstämning i landet både
bland lekt och lärd.
Men när julafton var inne kommo återbud under
dagens lopp även från släktingarne.
Jarlen satt i sitt skrivrum om eftermiddagen och
räknade de mottagna breven, då drottning Mektild
inträdde. Hon lät kalla sig drottning, därför att hon
varit en konungs gemål, och jarlen lät det ske, då
han därigenom erinrades om att han var kungen.
Fru Mektild var vid dqnna tid omkring fyrtio år;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
